Vilken fara utgör björnen för människor?

mandag 15. oktober 2007

Utdrag fra rapport fra det skandinaviske bjørneprosjektet til den svenske Rovdjursutredningen i 2006.  
(Veronica Sahlén, Jon Swenson, Sven Brunberg & Jonas Kindberg: Björnen i Sverige).

Hele rapporten befinner seg på prosjektets hjemmesider).

Denna fråga är central för många människor som regelbundet rör sig ute i skog och mark, vare sig det gäller vandrare, bärplockare, jägare eller skogsarbetare. Det är också en svårbesvarad fråga. Björnen är med sin storlek och sina grova drag ett respektingivande djur och just detta kan ofta ge en obehagskänsla bland de människor som vistas i skogen. Det ska inte förnekas att björnen kan vara farlig för människor, men den skandinaviska brunbjörnen är mycket skygg för människor och uppvisar i tillägg en mycket låg aggressivitet; den lägsta bland brunbjörn i världen. Detta har inneburit att det genom den dokumenterade historiens gång i Sverige har skett få incidenter som har involverat människa-björn.  
 
Intervjuer med björnforskare har genomförts i Skandinavien, eftersom de är den grupp människor som har störst sannolikhet att stöta på björn. Totalt intervjuades 27 personer, som sammanlagt hade mött björn 114 gånger (naturligtvis var dessa inte inklusive av sövningstillfällen etc.). Av dessa 114 möten ansågs björnen inte ha uppvisat ett aggressivt beteende i 80 % av fallen. I över hälften av björnmötena (60 %) lämnade björnen platsen utan någon handling från forskarens sida, vilket tyder på att björnen aktivt undvek vidare interaktion på eget bevåg.  

I tjugofyra av mötena, motsvarande 21 %, ansågs björnen av forskarna ha uppvisat ett aggressivt beteende och uppträtt på ett hotfullt sätt gentemot forskaren. Trots detta fanns inte ett enda fall av fysisk kontakt mellan människa och björn; däremot gjorde björnen skenutfall i 5 av de 24 mötena.  I 20 av dessa 24 hotfulla möten, var det antingen med en hona med ungar, en björn som låg vid ett kadaver eller så fanns det en hund med i närheten. Om dessa fall tas ur beräkningen så uppvisade björnen enbart hotfullt beteende i 9 möten av 114. Detta är ett lågt antal och det bör även beaktas att detta gällde möten mellan björn och personal i projektet. Flera av mötena var mellan radiomärkta björnar och personal, vilka har kunskap och utrustning att ta sig in på ett mycket närmare avstånd än vad som skulle uppstå vid ett möte mellan björn och allmänheten. I denna studie är därför ett överraskningsmoment till viss del inkluderat. Generellt när människor är ute och vandrar i markerna är man fler än enbart en person och man pratar med varandra. Oavsett om man är en eller flera är det sällan som man aktivt försöker undvika att ge ljud ifrån sig eller ge akt på vindriktning, som istället kan anses mer vanligt bland jägare och forskare. Dessa resultat är därför förmodligen mer representativt av björnens beteende vid möten mellan jägare och björn.

Detta år har ytterligare studier inletts för att se hur björnen reagerar på mänsklig närvaro, där man använder sig av en kombination av GPS-teknologi och radiotelemetri (pejling). Ett av försöken innebär bl.a. att två personer passerar en björn på cirka 50 m avstånd medan de konverserar i normal samtalston. Försöket är upplagt så att personerna börjar gå 500 m innan björnens position och fortsätter 500 m efteråt, varefter de går tillbaka till utgångspunkten via en omväg som inte är i närheten av björnen. De passerar björnen på den sidan där vinden bär med sig människovittring till björnen. Försöket är därmed upplagt på sådant sätt att björnen både med hörseloch luktsinne ska ha tid och möjlighet att uppfatta människans närvaro. Detta är för att se hur björnen reagerar under normala förhållanden. De första resultaten indikerar att björnen i de flesta fall ligger kvar tills personerna har passerat och därefter lämnar området. Vid några tillfällen lämnade björnarna även området direkt – speciellt då den befann sig i öppen terräng. Detta stämmer bra överens med den uppfattningen och de resultaten som uppdagades vid den tidigare studien. Personerna såg björnen i endast 10 % av dessa experimentella möten.

I 4 fall av 5 kommer alltså en björn att lämna området vid ett möte mellan människa och björn, så vad är det som gör att ett möte resulterar i hotfullt beteende från björnens sida? Dokumenterade attacker av björn som har resulterat i en människas död eller skador mellan åren 1750 – 1962 har använts för att få en uppfattning om när farliga situationer med björn kan uppstå. Totalt fanns rapporter om 48 fall där människor har skadats och 27 dödsfall till följd av björnmöte inom hela Skandinavien under den här perioden. De flesta tillfällen som resulterade i skador var möten  mellan jägare och björn under jakt, medan de som dödats var de som hade vallat får eller plockat bär eller näver. En skadad björn, eller björn som vaktade ett byte var den viktigaste faktorn vid ett dödsfall, medan en skadad björn var den viktigaste faktorn vid skador. I 7 % av fallen blev människan dödad eller skadad efter att ha slagit björnen med en påk eller liknande tillhygge efter han/hon upptäckt att björnen hade dödat boskap. Fem av dödsfallen utgjordes av predation från två björnindivider vid skilda tillfällen, vilket motsvarar 30 % av dödsfallen och tyder på ett abnormalt beteende hos dessa två individer.  

Under 1976 – 1995 har 7 människor skadats av björn i Sverige, varav 6 var jägare och en skogsbruksarbetare. Hundar var närvarande i två av fallen, ett av dem där ingen annan faktor var inräknad. I fem av fallen där jägare var involverade förekom skottlossning mot björnen. Den sjätte jägaren hade två hundar med sig och den attackerande björnen var en hona med ungar. Skogsbrukaren i sin tur överraskade en hona med ungar.
 
Mellan 1996 och 2004 har åtta personer skadats och en dödats (2004) till följd av björnattacker. Detta ger ett genomsnitt av en attack per år som resulterar i mänsklig skada. Sju av fallen inträffade under en aktiv jaktsituation (sex stycken under älgjakt, en vid björnjakt) – vid de övriga två tillfällena stötte människan på en björnhona med ungar. Vid sex av de sju jakttillfällena var hund närvarande. Fyra möten skedde vid iden och i tre fall var björnungar närvarande. Vid åtminstone fem av de sju jakttillfällena förekom skottlossning.

 I Norge har ingen dödats de senaste hundra åren, men i Finland har ett dödsfall ägt rum under denna period. Det var en person som var ute på joggingtur som dödades av en björnhona med unge, 1998.
 
I intervjuerna med personalen i studien om björnmöten uppdagades att samma faktorer, nämligen närvaro av björnungar, kadaver eller hund, var inblandade i alla de möten där björnen uppfattats som hotfull. Dessa faktorer leder inte alltid till aggressivt beteende, då  björnen uppfattades som hotfull i enbart 44 % av möten med hona med ungar, 27 % av möten där hundar var med och 27 % av möten vid kadaver.  

Enligt det Skandinaviska Björnprojektets forskning och erfarenhet finns det enbart en situation när björnen är riktigt farlig och det är när den är skadad/skadskjuten. Däremot utgör den sällan ett hot gentemot allmänheten. En skadad björn går undan och lägger sig i en s.k. sårlega och är särskilt farlig för efterföljande personer. Eftersöksekipage skall därför ha specialutbildning för dylika uppdrag. Mellan 1996 och 2006 har 42 påskjutna björnar blivit avräknade från jaktkvoten, motsvarande i genomsnitt 5% av antalet skjutna björnar per år.  I tillägg har ett antal rapporterat påskjutna björnar återfunnits och skjutits, vilka ingår i den vanliga statistiken över skjutna björnar, samt att ett antal har bedömts som icke träffade eller så lindrigt skadade att de inte har avräknats från kvoten. Vi har inga kompletta uppgifter om dessa två kategorier.

Farliga situationer uppstår i mindre utsträckning vid möten med honor med ungar och möten vid björnars iden. Hundars närvaro kan leda till att björnarna uppvisar aggressivt beteende, men detta är relativt sällan och uppmärksamheten fokuseras oftast i sådana situationer på hunden snarare än människan. När dylika situationer uppstår kan de förmildras och förhindras från att eskalera genom att först och främst behålla lugnet och att avlägsna sig från situationen. Det bästa försvaret är naturligtvis att undvika att överraska björnarna och förebygga björnmöten genom att uppmärksamma eventuella björnar på att man finns i närheten, genom att t.ex. tala högt eller sjunga.

gå tilbake...

 

 

 

 

For å registrere deg på Musikkglede.no må du skrive inn din epostadresse og passord...

...Vi vil automatisk sende deg en aktiveringslink via epost. Du må klikke på aktiveringslinken for å fullføre registreringen.

 

 

 

 

 

LOADING...